linneaaaaaa

Känner att jag måste skriva lite om de senaste dagarna.
Min födelsedag var perfekt. På dagen fick jag massor av låtsaspresenter från alla söta barn på jobbet, och senare på kvällen blev det utgång med Linnea. Vi träffade på Hanna och hennes kompisar också och kvällen blev riktigt lyckad! På fredagen var det tänkt att det skulle bli middag på Hard Rock, men istället hamnade jag hemma hos annika i sollentuna där jag blev överraskad med middag och världens finaste kollage som nina, barbara och annika suttit och klistrat ihop. Så himla fint och jag fattar inte hur de orkat lägga ner så mycket tid.. helt otroligt gulligt!!! På lördagen låg jag strandad i sängen hela dagen tills det var dags att ta på sig finkläderna och dra ut med annika och hanna. Blev kanske inte som vi hade tänkt oss men kul var det! Idag träffade jag Angela som precis kommit hem från Italien och som hade med sig ett jättefint halsband till mig. Så de fyra senaste dagarna har varit helt underbara. Hur fantastiska vänner får man ha?

Det sägs ju att hunden är människans bästa vän, och att det inte spelar någon roll hur vi är som personer eller hur många fel vi gör - de älskar oss oavsett. Och såklart så älskar vi dom. De är de som alltid finns där - glada och som sällan klagar på något. De finns där för att trösta oss när vi är ledsna eller när vi bara vill ha någon att prata med. De blir familjemedlemmar. Men precis som vi människor, blir även djuren gamla och sjuka och en dag tvingas de lämna oss. Jag tror att den dagen är en dag man aldrig riktigt kan förbereda sig inför och tomheten och sorgen de lämnar kvar finns överallt. Den kan vara lika stor som sorgen efter en anhörig.

Idag somnade Dotsy in efter tretton år här hos oss och jag har gråtit ett helt hav. Hon var världens goaste och finaste goldentjej som aldrig lämnade min sida när jag som barn sprang omkring och härjade på landet. Med Dotsy tvivlade man aldrig på uttrycket om att hunden är människans bästa vän. Hon var ett praktexempel på just det. Jag minns att när jag som liten sov över hos mina kusiner och någon kom in i rummet så hoppade hon upp i sängen och la sig raklång över mig så att ingen skulle kunna komma och ta mig. Hon var världens snällaste. Hon hade ett evighetslångt tålamod med oss barn när hon tvingades agera hund alternativt häst i alla våra mamma pappa barn-lekar, och det fanns inte en chans att man kunde säga nej när man tittade in i de fina stora bruna ögonen under bordet vid middagarna. Hon smälte varenda hjärta hos varenda person hon mötte. Det gör så fruktansvärt ont när jag tänker på hur mycket morfar älskade dig och hur det kommer krossa honom när han får veta att hans stora kärlek, förutom mormor, är borta. Dotsy var inte min hund, men hon var en del av mitt liv. Jag växte upp med henne och hon fanns, precis som alla andra älskade husdjur, alltid där. Hon kommer för alltid saknas i mitt liv men aldrig i mitt hjärta.

Sov så gott, älskade vän. Nu är du någonstans där du förblir ung och frisk - precis som du alltid kommer vara i våra drömmar och tankar. Jag kommer snart och hälsar på dig i den fina minneslunden jag har hört att du ska få.