2011 - året jag aldrig glömmer
"Har precis spontanbokat en flygbiljett till Paris om två veckor!"
Jag och Barb spenderade fem dagar i kärlekens huvudstad och det var helt fantastiskt. Jag blev kär i staden och lovade mig själv att inom en nära framtid återvända. Det löftet hoppas jag fortfarande att jag ska hålla. Minnet av Paris bleknar nog aldrig. Dagarna jag spenderade där fick mig att öppna ögonen lite. Min gamla dröm om ett liv i USA började sakta men säkert försvinna lite då jag fick perspektiv på saker och ting. Kanske allt det där "underbara" fanns mitt framför näsan på en. Lite så kändes det när jag kom hem. Det finns så mycket mer.
"Ikväll har jag kämpat med mitt CV. Eller.. vad snackar jag om, det tog typ tre minuter - har ju faktiskt aldrig jobbat i hela mitt liv så det fanns liksom inte mycket att skriva. Men nu måste jag verkligen ha ett jobb, det händer alldeles för mycket saker de närmaste månaderna."
Här någonstans började jag planera sommaren. Jag var dock fortfarande väldigt osäker på hur finansieringen av allt det jag planerade skulle gå till men det blundade jag för just då - sommaren 2011 skulle bli den bästa oavsett vad som krävdes.
"Idag har jag överlevt ännu en snöstorm och ännu en promenad med iskall vind och snö i ansiktet och det lilla hoppet om en tidig vår är nu begravt i två decimeter snö och 5 minusgrader. Men vad gör man. Man härdar."
Det blev många inlägg som dessa under de första månaderna av året. Jag hatade vintern mest av allt och om vintern hade varit personifierad hade jag säkert slagit ihjäl den personen. Så bitter var jag.
"Jag har nu kommit till en punkt där motgångar inte längre känns. Allt har helt enkelt gått åt helvete lite för mycket för att jag ska kunna orka bry mig. Jag bara tackar och tar emot. När jag tänker efter är det ganska skönt. Det gör mig liksom inget."
"Något som kanske är bland det värsta som kan hända en är att förlora medvetenheten om sitt liv. När allt är likgiltigt och utgången av saker och ting inte längre spelar någon roll. Allt man gör, det görs mekaniskt, utan någon faktiskt tanke bakom. En skrämmande känsla. Tiden går så fort också och man hinner verkligen aldrig stanna upp och tänka. Förutom nu. Det finns inga utmaningar, bara den förbannade likgiltigheten. Och känslan av längtan till något längre fram är så pass stor att allt däremellan är något som bara ska tas igenom. Kanske är det så att övertygelsen om att det där perfekta, det underbara, den där "lyckan" finns är för stark så att man helt glömmer bort det som faktiskt är nu. Man blir ett skal, en robot. Jag vet knappt vad jag pratar om men det är något som jag grubblat på och såhär blev det skrivet i ord."
Jag tänkte mycket men blev inte mycket klokare av det. Jag tror att jag genomgick någon typ av självanalys för att hitta och hjälpa mig själv. Dock vet jag inte om jag lyckades. Kanske. Det mesta kanske bara var svammel trots allt?
"Fredagen började med en superlång sovmorgon och håltimme då jag och två vänner åkte in till drottninggatan och kollade i butiker. Blev lite ledsna för alla fina kläder man vill ha men inte kan köpa. Vi tröstade oss iallafall med varsin smoothie från naked juice bar och i solen promenerade vi tillbaka till skolan. När vi kom upp på den högsta punkten på Hantverkargatan och är nästan framme, kollade vi klockan, stannade och tog fram en iphone och såg, via svt play, när Kate sa "I do." till William. På eftermiddagen sjöng vi för alla de överlyckliga treor som stod med mössorna och som sen skrek "Somliga har ett år kvar!" åt oss tvåor. I år blev jag glad istället för smått deprimerad, jag kan inte förstå att det bara är ett år kvar tills jag står där lika glad. Lite senare gick klassen och hade ett gig på Stockholms sjukhem och sjöng vårlåtar och efter en natt av dans, sång och prat och en hel del skratt i en våning på östermalm promenerade jag hem i morgonljuset och med fåglarna kvittrandes. Lycklig."
Jag älskade livet och mina vänner. De flesta dagarna under våren var perfekta.
"En dröm som alltid funnits kvar när andra bleknat är att så fort som möjligt efter att skolan är slut resa från Sverige. Skapa en ny vardag någonstans i världen där inget är som hemma. Missförstå mig inte, jag gillar Sverige, men är så trött på att allt är så inrutat och att varje dag är som en repris av gårdagen. Och vad jag tycker om våran vinter förtjänar egentligen ett eget inlägg, men jag kan kort och gott säga att jag känner mig döende på vintern och att jag hatar den mer än krig (nästan). Eller, jag hatar den faktiskt mer än krig. Jag blir lycklig av tanken på att jag kanske bara har en vinter kvar i Sverige innan jag åker dit den inte finns. Vart det är vet jag inte. Det finns så många platser jag vill till och jag vet faktiskt inte hur allt ska gå till. Ska man slå sig ner nånstans direkt och kanske börja plugga? Eller ska man resa runt, se och uppleva allt och sen bestämma sig? Det senare låter mest lockande just nu, då jag inte har en blekaste om vad jag vill hålla på med i framtiden..."
Jag drömde om framtiden och jag kan ju säga att jag är lika vilsen nu som jag var då förutom att jag har insett att man inte behöver resa iväg för att vara lycklig. Kanske har jag allt här hemma redan.
"SÅ HIMLA NÄRA NU! Tiden går så otroligt fort, redan har snart halva april försvunnit och sommaren känns inte långt borta!"
Påsklovet. Det var så sjukt varmt och man kände verkligen hur sommaren smög sig närmare och närmare.
"PEACE AND LOVEEEEEEEE!!!! <3 Ser ut att bli en tripp dit i år också!"
Jag bokade biljett till Peace and love med Angela. Vi var fan sjukt bra. Biljetterna tog slut två timmar senare.
"Så var Grekland bokat! Den här sommaren kommer bli så jävla bra."
Jag bokade en greklandsresa med Barb, Annika, Anna och Ida. Jag tänkte inte så mycket utan tog bara beslut utan att riktigt tänka efter. Grekland - faaaan vad najs! Ungefär så. Minns att jag blev lite nervös senare och tänkte på vad fan jag hade gett mig in på. Jag skulle åka på en solbad&supaskallenavmig-resa med fyra andra tjejer till svenskparadiset Rhodos. Hjälp.
"Var förresten ute i stan hela eftermiddagen idag och sökte jobb. Gick jättedåligt. Antingen så var butikchefen inte där, affären hade "anställningsstopp" eller så fick man förklarat för sig att man söker via företagets hemsida. Gav i allafall bort 4 av mina 20 CV:n som jag skrivit och planerar att få ut innan den här veckan är slut. Helgen kommer bli kul." Efter att jag faktiskt insett att jag skulle till både Peace and Love och Rhodos blev jakten på jobb mer intensiv. Dock utan resultat. Paniken växte.
"Ligger i sängen och försöker förstå fysiken men det går verkligen inte. Börjar seriöst fundera på att inte läsa Fysik B.. Men ändå så känns det så jobbigt med tanke på att man faktiskt tagit sig igenom 2/3 av naturlinjen redan.. Känns som att om jag har tagit mig såhär långt och inte dött (skoja, det har jag ju) så kan jag orka ända fram till slutet i juni nästa år. Hmm. Jobbigt val. Vi får se! " När jag läser det här skrattar jag bara. Om ni läser vidare kommer ni snart förstå.
"Högskoleprovet. Åtta timmar. Köttigaste provet jag någonsin skrivit!"
Jag skrev högskoleprovet för första gången och det var bland det vidrigaste jag gjort. Jag var seriöst retarderad resten av den dagen då det kändes som alla hjärnceller tagit slut.
"Har ekat tomt här ett tag, men nu börjar plugget lugna ner sig. Allt jag har kvar är ett tyska-tal och fysikprov på fredag. Sen är det slut och jag har klarat tvåan natur. Eller det beror ju på hur man ser det, men jag är ändå så jävla glad! Har också fått sommarjobb och ser så otroligt mycket framemot Peace and Love och soliga varma Rhodos så att jag nästan spricker. Den här sommaren kommer bli bäst!" Jag mådde så bra. Slutet på tvåan var nära och jag var så stolt över att jag klarat mig igenom den årskursen. Minns att jag aldrig höll det där tyskatalet men lyckades få MVG ändå. Matten och kemin var snart ett minne blott och dessutom hade jag.. bamparampam.. fått sommarjobb! Inte bara ett utan två! Jag planerade även dessa så att jag skulle dubbeljobba i tre veckor och jobba på det ena i två veckor till efter det. Alla sa att jag är galen om jag verkligen gör det och att jag kommer bli utbränd och allt möjligt. Om jag ska vara ärlig så var jag faktiskt inte helt säker på vad jag hade gett mig in på och jag var lite rädd. Jag hade ju aldrig jobbat förut i hela mitt liv och nu skulle jag alltså klara två jobb samtidigt?
"Idag har jag suttit i tre timmar hos frisören som har försökt göra något åt mitt stackars hår. Hon lyckades aska ner det någorlunda iallafall. Som ni ser på bilden skiftar det fortfarande lite.. men hon sa att jag ska köpa silvershampoo som kanske kan tona ner det röda.
Och till sist en liten parentes: (Vad fan är det för fel på det här landet? Jag gick i SNÖ/HAGELSTORM idag som jag fick blåst på mig rakt i ansiktet! Inte ens i maj kan man få slippa helvetet. Jävligt bitter är jag, ja!)"
Jag tog äntligen bort kopparfärgen i mitt hår och blev blond. Något jag aldrig ångrat, förutom första dagen då då. Gick i skepparmössan hela dagen tills jag vant mig och började gilla mitt nya hår. Det kom en snöstorm också, mitt i maj, och ja, vad blev jag om inte .. jävligt bitter.
"Började dagen med att försova mig grovt, så jag kom in till skolan vi tolv - lagom till att klassen skulle gå ner till rålis och bara chilla. Efter det så drog jag och två kompisar in till stan. Köpte en fin blå klänning från topshop som jag tänkte ha imorgon. För imorgon är det skolavslutning. Jag får sommarlov. DET ÄR SÅ GALET UNDERBART!!!!!!! Jag har klarat natur årskurs 2 och har nu bara ett ynka år kvar. "En dag med klassen i solen. Jag, Nina och Barb gick och köpte avslutningsklänning. Livet lekte.
"Så där stod vi, mitt ute i ingenstans med inget annat val än att börja gå de tre milen in till Slussen. Så vi går och går längs vägen vi tror ska leda oss in till stan tills vi kommer på idén att lifta, och den idén visade sig vara jävligt briljant då vi, efter att ha blivit omkörda av ca 30 bilar, faktiskt blir upplockade av ett gammalt par. Vilken lycka. "
Jag, Annika och Nina åkte ut till Ingarö vid några tillfällen och jag trodde inte att det fanns så fina stränder i Stockholm innan jag kom ut dit. Dagarna där spenderades med att steka och åter steka förutom när vi hade photosessions med våra kameror. En av gångerna blev jag och Nina även tvungna att lifta hem.. Jag höll på att dö. Av garv.
"Lycka, underbara vänner, sommarvärme och sist men inte minst - den där känslan av frihet som man bara kan ha dagen då skolan tar slut. Skolavslutningen 2011 prickade in allt och dagen igår blev lika fantastisk som jag i många månader föreställt mig att den skulle bli."
"Hur underbart är det inte att kunna sitta ute elva på kvällen utan att frysa? Jag älskar den här årstiden."
Så kom skolavslutningen och sommaren. Livet kunde inte bli mer perfekt. Jag hade en hel sommar framför mig. En sommar som skulle visa sig bli mycket händelserik.
"Min födelsedag var perfekt. På dagen fick jag massor av låtsaspresenter från alla söta barn på jobbet, och senare på kvällen blev det utgång med Linnea. Vi träffade på Hanna och hennes kompisar också och kvällen blev riktigt lyckad! På fredagen var det tänkt att det skulle bli middag på Hard Rock, men istället hamnade jag hemma hos annika i sollentuna där jag blev överraskad med middag och världens finaste kollage som nina, barbara och annika suttit och klistrat ihop. Så himla fint och jag fattar inte hur de orkat lägga ner så mycket tid.. helt otroligt gulligt!!! På lördagen låg jag strandad i sängen hela dagen tills det var dags att ta på sig finkläderna och dra ut med annika och hanna. Blev kanske inte som vi hade tänkt oss men kul var det! Idag träffade jag Angela som precis kommit hem från Italien och som hade med sig ett jättefint halsband till mig. Så de fyra senaste dagarna har varit helt underbara. Hur fantastiska vänner får man ha?"
"ÄNTLIGEN 18!!!!!
Nu är jag färdigfixad och redo för första svängen ute! SJUKT TAGGAD."
Jag fyllde 18 år. Vilken guldålder det skulle visa sig vara. Kändes som att min födelsedag firades i en vecka för att det kändes så stort och det blev utgång på utgång. Den första klubben/baren jag besökte var Bonden Bar på Bondegatan. Blev kär i stället och har gått dit hur många gånger som helst sen dess. Men det finaste med min födelsedag var ändå plakatet som mina fina vänner hade gjort åt mig. Jag blev lite rörd.
"Idag somnade Dotsy in efter tretton år här hos oss och jag har gråtit ett helt hav. Hon var världens goaste och finaste goldentjej som aldrig lämnade min sida när jag som barn sprang omkring och härjade på landet. Med Dotsy tvivlade man aldrig på uttrycket om att hunden är människans bästa vän. Hon var ett praktexempel på just det."
Det var då Döden kom och hälsade på första gången den sommaren, och det var då Dotsy försvann till hundhimlen. Jag saknar henne.
"Det är något med Borlänge, människorna, campingen, sommarvärmen och den underbara stämningen som får mig att ÄLSKA Peace & Love. Helt jävla fantastiskt är det - trots att man sover i genomsnitt två timmar per dag, alltid luktar lite bajs och är allmänt jätteäcklig. Jag saknar det redan."
Jag åkte till Peace and Love med min P&L-buddy Angela. Andra året vi åkte och jag hade väl egentligen inte så höga förväntningar eftersom jag året innan stått och gråtit till både Kent och Jay-Z och tyckt att jag P&L 2010 varit det bästa jag gjort typ. Det var då jag drogs med i festivalvärlden och tyckte allt var så jävla coolt och roligt. Men så kom vi till Peace 2011 och ja, vad ska jag säga. Jag fick se flera av mina absoluta favoritartister som jag dagarna in och ut lyssnat och lyssnar på.. LIVE! Jag fick stå två meter ifrån The Strokes. Även om jag dog på kuppen. För det gjorde jag verkligen. Och inte bara den kvällen utan många kvällar. Jag kände mig.. Utmattad. Distraherad. Upptagen. Trött. Men såhär i efterhand vet jag ändå att några av mina finaste ögonblick från 2011 är från Peace and Love - oavsett om det var i ett hundra grader varmt tält med bakfyllan från helvetet eller om det var sjungandes med 50 000 andra till Don't stop believin' i den svala sommarnatten. Peace and Love. Det är där livet är. Där vet jag att jag har levt.
"Ojojoj. Sommaren tickar på och jag ligger här i sängen i Stockholm och väntar på att jag ska få sticka iväg och göra mitt näst sista arbetspass. På lördag börjar äntligen min ledighet efter skolan och efter tre veckors dubbeljobb och en vecka på en festival som nästintill tog livet av mig. På lördag åker jag upp till mitt älskade Bergslagen - till skogarna, bergen, sjöarna och vårat hus som ligger mitt bland alltihop. Kan nog inte beskriva hur underbart det ska bli. Träffa familj och släkt, ligga på bryggan, läsa en bok, fiska, åka ut med båten i kvällssolen.. fantastiskt. Men, underbart är kort, för sen bär det av neråt i landet.. ner till Emmabodafestivalen. Är inte så jätteexcited, men lite mer festivalande vill jag allt ha! Och sen är det ju alltid kul att åka till småland och se sig lite om. Eller? hm. Ja, det blir nog bra."
Jag skulle precis avsluta min jobbperiod och åka till landet för lite välbehövlig vila. För det behövde jag minst sagt efter festivalveckan och jobbveckorna som följde. Väl på landet och efter att ha sovit ut ordentligt blev jag lite rastlös. Jag spontanbokade Emmaboda och visste återigen inte vad jag hade gett mig in på.
"Så var man hemma efter en spårad vecka i småland. Ja, eller jag kom hem i söndags men det är inte förrän nu man börjar fungera normalt igen. Dock blir det ingen vila här inte, imorgon ska jag med ett tåg till landet. där väntar en begravning som jag aldrig aldrig ville behöva gå på. Fyfan. Och på lördag åker jag tillbaka till stockholm och på söndag flyger jag till grekland. Den här sommaren.. jag finner inga ord."
Emmaboda. Det visade sig att jag skulle ha väldigt svårt att glömma den där veckan i småland. Jag kan fortfarande inte sätta ord på den. Vad i helvete var det som hände egentligen?
"Nu är jag hemma på svensk mark igen. De sista dagarna på Rhodos längtade jag verkligen hem! Efter att ha festat, ätit, solat, badat och promenerat i 34 grader varje dag var det helt underbart att få kliva ur flygplanet och känna Sveriges svala luft.
Rhodos då? Kan väl inte säga så mycket mer än att det var ännu en spårad vecka av den här sommaren. Sjukt NICE!!!"
Jag kom hem från en minst sagt intensiv vecka. Sol och bad på dagarna och fest på kvällarna. Sju dagar i sträck. Brände mina bröst så illa att min hud fortfarande ser förstörd ut, tappade hörseln på ena örat och blev så sjuk att jag såg Sverige som paradiset att komma hem till. Fick panik när jag somnade på en bänk på flygplatsen medan de andra köpte sprit och vaknade av att högtalarna ropade ut mitt namn i samma mening som "final call". Vi höll alltså på att missa planet och sprang som dårar rakt ut på flygplatsen mot något av planen.. och ja.. det där är en historia för sig. Vi kom iallafall hem och tack gud för det. Jag låg död i sängen i en vecka efteråt.
"Jag har sommarjobbat och levt efter hårda tidscheman, jag har fyllt arton år och upplevt stockholmsuteliv, jag har återvänt till borlänge och peace and love, träffat så många nya människor, sett idolersom THE STROKES och HÅKAN (vilket jag aldrig trodde att jag skulle få göra), jag har stått ipublikhav och velat stanna tiden för att den där känslan av att livet är PERFEKT inte ska ta slut, jaghar fått se så underbara stöttande sidor av mina vänner efter en förlust som jag inte trodde att jagskulle överleva - och som jag kommer vara evigt tacksam för! Jag har fått nya vänner efter allaupplevelser tillsammans, jag har fått känna VÄRME och SOL, jag har fått steka på en strand i 35graders värme och svalkat mig i havet, jag har dansat och festat och varit så glad, jag har ätit såmycket gott, jag har skrattat så mycket att jag trott att jag kommer dö, jag har till och med, förförsta gången i mitt liv typ, känt hur mycket jag faktiskt älskar Sverige och mitt hem. Jag har levtden här sommaren.
Den har varit den bästa i mitt liv och minnena ifrån den är ovärderliga. Jag har en känsla av att jag kommer leva på dom ett bra tag framöver.."
Jag utvärderade min sommar och kom fram till att det var den bästa jag upplevt. Jag levde livet och hade extremt svårt att gå vidare ifrån allt.
"Det här ska bli det bästa året!!!!! SISTA OCH BÄSTA!!!!!!! NU KÖR VI."
Jag började sista året i gymnasiet. Som jag längtat efter det året. Men jag kände faktiskt lite vemod. Det var ju trots allt början på slutet.
"På kvällen så åkte jag hem till annika och började tagga inför utgång! Det slutade med en riktigt rolig kväll på Laroy! Dock dödade jag mina fötter med annikas killerheels som jag fått låna så jag gick barfota hem med cirka en miljon blåsor under fötterna. Det var jätteskönt. ¨
Första klubben jag besökte. Laroy på Sture-p. I say no more......
"Imorgon är det måndag vilket betyder fem långa dagar till helgen.. jag. orkar. inte. som sagt.. ibland önskar jag att jag kunde styra livet med fjärrkontroll."
Jag saknade sommaren..
"Sommarens sista dag blev ingen bra dag. Jag har stressat och varit trött.. tappat nya sl-kortet och kommit hem sent.. många tankar har snurrat.. så ikväll sörjer jag sommaren och tiden då livet inte var så jävla svårt som det varit idag."
..så otroligt mycket.
"Skulle vilja skriva att jag hunnit med så mycket idag, men ärligt talat.. vad har jag gjort? legat i min säng och ätit chips.. nu ska jag iallafall försöka ta tag i mitt liv och försöka hittat tillbaka till det kämparmode som jag hade i våras då jag fortfarande visste hur man pluggade. Tycks nämligen ha glömt bort hur man gör, då jag inte gjort ett endaste dugg sen jag började för över en månad sen.. lite illa. Men nu måste jag.. fy i helveteeeeeeeeeee"
Jag hade svårt att släppa sommaren efter allt som hänt och allt jag gjort. När skolan började var det som att tiden stannade och jag väntade hela tiden på att något roligt skulle hända. Det hände knappt nånting alls. Jag festade. Sket totalt i skolan och levde i en drömvärld. Jag hoppades på att något skulle komma och rädda mig från tristessen. Men räddningen kom aldrig och jag tvingades vänja mig. Jag var tvungen att inse att det var så vardagen såg ut nu. Sommaren var definitivt över och pengarna jag tjänat var slut sedan länge.
"Veckorna tycks flyga förbi. Sommaren börjar sakta blekna och nu är det plötsligt helg igen. En helg som jag dock sett framemot ett tag! Imorgon kommer jag nämligen få uppleva den där magiska känslan man bara kan ha när man står i publikhav och ser något man tycker är så himla fint och bra. Imorgon får jag se Håkan live - igen! "
Jag och Barb drog till Grönan och jag fick se Håkan än en gång. Underbart. För en liten stund var jag tillbaka i Borlänge.
"Det här är sista gången vi.." är något som sägs mycket nu när man går i trean. Igår var sista karnevalen på kungsholmens gymnasium! Det var riktigt roligt och blev ännu roligare när våra klasser vann den för bästa show!
Karnival med skolan. Jag började tycka om min skola och känna en samhörighet jag inte känt sen tiden på AF. Kändes konstigt och jobbigt eftersom jag började inse att jag nog kommer stå där på avslutningen och gråta över KG ändå.
"Idag har jag lekt Idol-jury hela dagen! Fast för High School Musical då.. Var över 100 sökande så i sex timmar har jag suttit på en hård trästol och haft individuella tester med alla i dans, sång och improvisation.. Är helt slut... men HELVETE VAD ROLIGT DET VAR!"
Så drog projektet igång. Inte vilket som helst utan VÄRLDENS ROLIGASTE! Fick under hösten lära känna helt otroliga människor. Veckans höjdpunkt är helt klart timmarna då vi sitter i aulan och regisserar dessa underbara personer. Hur ska jag klara mig sen när föreställningarna är gjorda? buhu... Blir ledsen av tanken.
"Idag när jag satt på tunnelbanan och kollade ut på regnet och alla gulröda bladen som satt fastklistrade mot marken märkte jag att det blivit höst. Och i samma stund insåg jag vad tiden har gjort. Den har fått mig att tröttna. Jag har vant mig. Men framförallt har jag glömt. Och jag tror att det äntligen känns okej. Det är dags att se framåt istället för att konstant stanna upp och blicka tillbaka på allt som varit. "letting go is hard, but sometimes holding on is harder." Fan vad skönt det känns."
Till slut började jag komma in i vardagen lite, blev gladare och började gilla tillvaron med skolan och allt annat. Framförallt insåg jag nog vilka fantastiska vänner jag har och jag lärde mig att faktiskt uppskatta det jag hade och fortfarande har.
"Ibland kommer problemen som käftsmäll efter käftsmäll. Sen kommer man till en viss punkt då man inte orkar mer och släpper taget om all den poänglösa draman och människorna som skapar den.
Fuck you all - lite så känns det."
Men FML-dagarna tog ju inte direkt slut för det.. Under hösten blev det många dagar då jag bara sket i allt och stannade hemma i sängen. Såg ingen mening med nånting. Ibland känner man så.
"Blev en lyckad kväll med mycket härligt folk. Efter att ha sovit på världens obekvämaste soffa i typ en timme gick vi alla i HSM-crewet + Malin upp och bänkade oss framför High School Musical-filmen för att fortsätta med manuset som vi håller på att skriva. Det tog en jävla tid - men med pizza och annat gott tog vi oss igenom det och nu är vi nästan klara! "
Vi i musikal-gänget anordnade en HSM-fest och ja.. hände en hel del under den kvällen som senare fick sina konsekvenser men det är inget jag kan ändra på nu. Jag får hoppas på att tiden läker allt.
"Vi hade mössprovning i måndags och jag tror att jag spenderade närmare två timmar i extas i danssalen med att försöka bestämma vilken mössmodell jag ska ha. Helt galet att lilla jag tar studenten om sex månader - sakta men säkert börjar det bli verkligt!"
Första gången det gick upp för mig att jag snart verkligen ska sluta skolan för alltid. SICK MAN!!!!!
""Bara att hålla modet uppe tills ljuset kommer igen! Bara några månader och sen är vi där igen! Och vad jag längtar! Känns lite som att jag får tillbaka livet. Igår var vi hemma hos Vendela på champagnemingel och middag! Väldans trevligt. "
Mörkret kom och tog min livslust. Typ. Som vanligt. Men jag kompenserade med många middagar och andra tillställningar - bland annat hemma hos Vendela i november.
"I lördags vankades det 18-årsfirande av två av mina närmsta vänner - martin och jonte! Vi var ett stort gäng hemma hos jonte som drack och åt gott innan vi drog ut i natten! I lördags var ett sånt tillfälle då jag stannade upp och bara reflekterade över vilken tur jag har som har så UNDERBARA vänner!"
Hösten bjöd på mycket fest och många utgångar.
"Helt sjukt vad roligt det har varit och vad mysigt man haft under dessa dagar i så många år. Har genomfört 16 föreställningar och imorgon avslutar jag min globentid med de två sista. Känns som att det kommer bli ett bra avslut och faa-aaan vad jag ska njuta!"
Jag sjöng för sista gången i Globen. Något jag växt upp med och som alltid kommer vara ett underbart minne.
"Haft otroligt mysigt den senaste veckan med mycket lussande inte bara i globen utan lite överallt i staden. kommer sakna sen men glädjen över att allt är över är just nu obetalbar."
Jag tog farväl av luciafirande, gig och globen. Det kändes skönt och jag kände mig färdig. Dags att gå vidare.
"Så nu ligger jag i sängen under täcket och har sån ångest samtidigt som jag vill dö. låter rätt nice va? har muntligt fysikprov imorgon (!!!!!) och jag kan inte nånting alls eftersom jag av någon anledning råkar stänga av hjärnan på just fysiklektionerna. så nu har jag panik och mår samtidigt riktigt jävla illa. imorgon kommer jag dö. jag har krigat mig igenom så mycket skolskit men imorgon går jag under. domedagen är här. muntligt fysikprov. fysik b. skjut mig. farväl. djup svacka just nu.. djup djup svacka."
Nu fattar ni varför jag skrattar.
"Fick hem min nya älskling idag och jag är i extas. Nu ska det fotas!"
Jag köpte äntligen en systemkamera efter att ha använt, vad jag insett nu, en värdelös digitalkamera i alla år. Helt underbart.
Julen kom och var lika mysig som tidigare år. Det enda som var annorlunda var känslan av att någon saknades och det var morfar. Men han fanns i allas tankar och sent på kvällen tände vi rislyktor som svävade upp mot himlen - en för Dotsy och en för morfar <3
Nu är det nyårsafton och jag ska, efter att ha skrivit klart det här, möta upp mina vänner och dansa, festa och dricka skumpa på årets sista fest! 2011 är ett år jag aldrig kommer glömma. Året då jag levde, dog och återuppstod ungefär. Hände så mycket underbart och så mycket skit, men allt som allt så var det ett underbart år. Bästa året. Nu är det 2012 som gäller, domedagsåret. Jag tar studenten och ska bli vuxen på riktigt. eeeeeh hahahaaha. palla. hejdå, nu ska vi ut i natten!
(bjuder på årets sista webcambild också, varsågod!!!!!!! NU KÖR VI!!!!!!)
Kommentarer
Trackback
