Walking on a dream

Något som kanske är bland det värsta som kan hända en är att förlora medvetenheten om sitt liv. När allt är likgiltigt och utgången av saker och ting inte längre spelar någon roll. Allt man gör, det görs mekaniskt, utan någon faktiskt tanke bakom. En skrämmande känsla. Tiden går så fort också och man hinner verkligen aldrig stanna upp och tänka. Förutom nu. Det finns inga utmaningar, bara den förbannade likgiltigheten. Och känslan av längtan till något längre fram är så pass stor att allt däremellan är något som bara ska tas igenom. Kanske är det så att övertygelsen om att det där perfekta, det underbara, den där "lyckan" finns är för stark så att man helt glömmer bort det som faktiskt är nu. Man blir ett skal, en robot. Jag vet knappt vad jag pratar om men det är något som jag grubblat på och såhär blev det skrivet i ord.

Kommentarer
Postat av: Nikol

sV: Haha :)

2011-03-20 @ 10:51:43
URL: http://nikooo.blogg.se/
Postat av: Sofia

Bra skrivet! Det är faktiskt rätt lätt hänt att tabkarna vandrar iväg i de där banorna.

Tänkte fråga dig hur du får dina bilder så stora? Mina är så små. hade velat ha dem större. Fast jag vill fortfarande att innehållsförteckningen eller vad man kallar den för är längst med bloggen. Vore jättesnällt om du sa hur man gorde.

Ha de fint!

2011-03-20 @ 22:05:29
URL: http://ondkesoboll.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0