linneaaaaaa

Du har så underbara ord 
Du kan le så att jag smälter 
Du kan ge så jag tar åt mig 
Jag skulle gärna ha ditt mod 

Jag skulle gärna ha din kärlek 
men jag vänder här, förlåt mig 

Och om du saknar mig ibland 
så kan du släcka alla lampor 
för jag finns nånstans i mörkret 

Men nu ringer telefonen 
Det är dags för mig att gå 
Det är nån som vill att jag ska komma hem 
Det är min gamla vän demonen 
I sin tysta, mörka vrå 
Hejdå! Vi kanske ses nångång igen 

Nån gång igen.

Idag när jag satt på tunnelbanan och kollade ut på regnet och alla gulröda bladen som satt fastklistrade mot marken märkte jag att det blivit höst. Och i samma stund insåg jag vad tiden har gjort. Den har fått mig att tröttna. Jag har vant mig. Men framförallt har jag glömt. Och jag tror att det äntligen känns okej. Det är dags att se framåt istället för att konstant stanna upp och blicka tillbaka på allt som varit. "letting go is hard, but sometimes holding on is harder." Fan vad skönt det känns.