linneaaaaaa

Tillbaka till verkligheten. Till skolan. Till snön. Till allt plugg. Känns jävligt deprimerande. Å andra sidan är det ju bara tre månader kvar tills man kan leva lite igen. Men det känns tungt och jobbigt att tänka på tiden dit. Jag vill ut och resa igen! Så sjukt roligt att gå på nya gator, se nya platser och träffa nya människor.

nu är jag hemma från kanske den finaste av alla städer jag har besökt.

Har ett tvångsbeteende som gör att jag varje år måste uppmärksamma den här dagen. Idag är vändpunkten då man kan se tillbaka på fyra månaders vinter och vara så jävla jävla glad över att man tagit sig igenom helvetet ännu en gång. Idag firar vi!

Nu sticker jag till plusgraderna i Paris och stannar där en vecka! här,här, & här har ni lite fint att lyssna på!

Så var skolan över på nästan två veckor. Skönt! Är verkligen jättetrött. Fattar inte hur jag ska orka med de kommande tolv timmarna. Ikväll vid tio-elva ska jag till Solna. Där jag ska hänga hos barb i ungefär tre timmar innan vi skjutsas in till terminalen för att ta en buss mot Skavsta där flyget som ska ta oss vidare till Frankrike väntar. Har lite panik också över att jag inte har börjat packa ordentligt än.. Men jag får ta det om några timmar, jag måste sova nu. Hörs sen!

Ibland ser man filmer som verkligen griper tag i en och som man inte kan sluta tänka på. 127 hours är just en sån film och är nog bland det bästa jag sett. Se den!

Så var allt plugg äntligen avklarat. Imorgon har jag bara två timmar engelska, sen blir det solning och till sist barnvaktsjobb på kvällen. Har mycket att göra i helgen också. Måste ha en vårkappa/jacka så imorgon blir det att gå igenom varenda 2hand-affär i Stockholm. typ. Fast samtidigt så känns det puckat. Har kollat upp massor med vintage och second hand-affärer jag och barb ska försöka ta oss till i Paris så då kanske man hittar nåt där. Eller så gör man inte det.. Hm. Riktigt i-landsproblem. Vi får se om jag hittar nåt på lördag.

har aldrig förstått det roliga med matte. går och lägger mig istället.

jag vill aldrig mer ha vinter.

Har precis spontanbokat en flygbiljett till Paris om två veckor! ♥

såhär ser man ut idag. kass kvalité jag vet, men jag tycker det är så mycket bekvämare att bara klicka upp webbkameran än att krångla med kameran. men jag lovar att börja använda den när det blir vår. det är så mycket roligare att fota då. idag har varit en kort dag med matte och kemiförhör. ska snart ha utvecklingssamtal.. det är då mamma kommer få reda på att jag aldrig är i skolan. kul. nej, nu ska jag och barb fortsätta med matten. och sen svenskan.. och sen musikteorin..

En dröm som alltid funnits kvar när andra bleknat är att så fort som möjligt efter att skolan är slut resa från Sverige. Skapa en ny vardag någonstans i världen där inget är som hemma. Missförstå mig inte, jag gillar Sverige, men är så trött på att allt är så inrutat och att varje dag är som en repris av gårdagen. Och vad jag tycker om våran vinter förtjänar egentligen ett eget inlägg, men jag kan kort och gott säga att jag känner mig döende på vintern och att jag hatar den mer än krig (nästan). Eller, jag hatar den faktiskt mer än krig. Jag blir lycklig av tanken på att jag kanske bara har en vinter kvar i Sverige innan jag åker dit den inte finns. Vart det är vet jag inte. Det finns så många platser jag vill till och jag vet faktiskt inte hur allt ska gå till. Ska man slå sig ner nånstans direkt och kanske börja plugga? Eller ska man resa runt, se och uppleva allt och sen bestämma sig? Det senare låter mest lockande just nu, då jag inte har en blekaste om vad jag vill hålla på med i framtiden. Jag vet bara att jag vill skapa. Se saker växa fram och som uppmärksammas och uppskattas av andra. Jag vill vara min egen chef. Jag vill ha en ombytlig miljö och inte ett stifft kontor med inga fönster. Men hur kommer man dit? Hur många har ett sånt jobb egentligen? Och den kanske viktigaste frågan är hur man ska våga? Jag har funderat länge och har inte kommit fram till mycket mer än att man måste börja någonstans. Man behöver inte göra allt på en gång. Allt som behövs är ett litet steg som gör resten av vägen lättare och som visar på förändring. En liten framgång leder alltid till större. Jag har också undrat över det här när det gäller att sticka utomlands. Hur ska man ensam ta steget att sätta sig på ett plan till något man bara har en bild i huvudet av? När jag tänker på det vill jag bara stanna här och se allt på film och bilder istället. Så på ett sätt är jag livrädd för studenten.  Men samtidigt vill jag inget hellre än att springa ut och veta att det är nu nu nu som det äntligen börjar och att det är nu jag kan göra det jag alltid drömt om. Uppleva nåt annat och framförallt - känna sig fri och benägen att kunna göra vad som helst. Skolan sätter stopp för allt sånt. Det finns ingen tid till att tänka på sig själv och vad man vill göra. Allt följer en bestämd tidsplan med prov och uppgifter som måste göras. Det finns inte rum för något annat och tid är precis vad jag behöver. Jag behöver tid till att bli uttråkad, för det är då man kan börja tänka och se saker ur andra synvinklar. Jag behöver tid till att ta reda på vad för person jag egentligen är och vad jag vill hålla på med. Och vart i världen jag vill.

Känns sjukt underbart att januari är över. Snart är det slut på att frysa ihjäl i mörkret, snart är det vår! Det kändes verkligen igår när solen sken. Och det märktes på allt folk också. Inte minst på mig, jag blev ganska hyperaktiv där ett tag. Men idag har det varit tvärtom. Bestämde mig för att leva farligt och glömma skolan för en dag. Jag har istället spenderat dagen i sängen med how i met your mother, chips och cola. kan nog inte bli mycket bättre.

Ångestdagen är här. Och just nu gör jag det jag alltid gör den dagen - förnekar det faktum att det faktiskt är skola imorgon och att jag har tre prov den kommande veckan och ett antal andra uppgifter som måste göras. Det värsta är ändå att jag vet att denna förnekelse kommer pågå tills klockan blir ungefär halv elva ikväll. Då kommer jag inse vilken idiot jag är och att skolan faktiskt är viktig. Så så kommer min söndag se ut. En spelad omedvetenhet och en stor mängd ångest på det.

låtsas att det är sommar idag. Snart måste den komma på riktigt för snart dör jag av den här vintern. Köpte skepparmössan från Monki när jag sprang in där innan de stängde igår. Ett spontanköp. Vet inte riktigt om den är ful eller snygg på? Annars är den ju fin att bara ha i garderoben hehe

första skoldagen efter fem dagars ledighet och jag är död. huvudet dunkar och det känns till och med ansträngande att skriva på tangenterna. well, nu är man iallafall hemma och helt plötsligt bara en dag kvar - sen är det helg igen! Hallelujah HEART OF GOLD - NEIL YOUNG

Nu sticker jag iväg och solar en stund. Blekansikte no more!